Enjoy del två av alkohol&död~

*

Det var verkligen inget kvar av den. Men det viktigaste fanns kvar. Kofångaren gick att räta ut och huven gick att svetsa, Värre var det i förarsätet. Ratten ihopknövlad och hårt pressad mot sätets rygg. Men instrumentbrädan var illa däran. Visarna lösa och döda.
Tim och hans langar kompisar hjälpte mig att dra hem bilen. Jag la mig under huven och skröv loss allt jag fick tag i. Plockade ut alla säten och alltdär till. Tim hadde nån kompis som lovat att hjälpa mig med att "dra" ut bilen igen. När jag var klar lutade klockan mot halv åtta på morgonen. För att inte tänka på Joe satte jag igång med sätena. Det ena efter det andra. Lädret sydde jag ihop och smörjde upp. Torkade bort blodet och grät om vartannat. Tillslut kollapsade jag. Jag letade i fickan och hittade en annan påse som jag hade fått tag i näst intill gratis. Jag sniffade i mig men bara lagomt så jag fortfarande hade kvar medvetandet men sorgen och all ångest,hunger och deprisson försvann. Jag sprang in efter radion och satte upp högsta volym på den. Sen kastade jag mig på golvet för att knyckla loss ratten som var helt förstörd.
- Fan!!! Orginal och allt!! Skrek jag men gav mig i alla fall i kast att laga den. Mobilens ström dog vid tolv på förmiddan. Orkade inte gå in för att sätta den på laddning. Plötsligt rullade Tims kompis in i sin sketna lilla Volvo.
- Cassie... Det är ett omöjligt fall. Sa han när han såg huven.
- Våga inte säga så! Bilen är allt jag har kvar av Joe så snälla hjälp mig med den! Bedjade jag och grät för första gången i mitt vuxna liv inför någon annan. Henke gav mig en blick sen gick han till den vita volvon som speglades i det ljusa solskenet.
- Den kommer spricka här.... Och här men... Henkes finger löpte längst bilens sida precis ovanför hjulet. Vi arbetade timmar med den mörbultade plöten som tillslut gav vika och med ett tjut rätade ut sig. Visserligen sprack den på båda sidor men den var rak igen. Äntligen kunde jag börja jobba. Jag kastade mig om halsen på henke och skrattade.
- Men,jag vill ha en sak i betalning.
- Vad?! Frågade jag panikslaget.
- Följ med mig ut på resturangen nu för, gurl du måste äta något!! Innan jag hann protestera hadde Henke skyfflat in mig i Volvon och gasade in mot stan. Plötsligt insåg jag att linnet var mycket större än förr och jeansen säckade. Tre dagar utan mat kanske inte är det bästa. Men maten satt helt rätt. Henke stod för allt vilket för tur för jag hadde köpt upp mina pengar på knark...
De följade dagarna ägnades bara åt svettsningen och slipning. Jag blev bara smalare och smalare och snart skymtade mina revben under linnet.
Jag måste bli räddad, och med det menar jag nu. Jag måste ha någon som brydde sig om mig, jag måste få mat. Men samtidigt grät jag över att jag var så löjlig.
Svettsen var inte avstängd länge förren än jag kom på mer att laga. Plötsligt hördes det ett skrik om däck och en broms som drog alledes för snabbt. Dörren slogs upp och Evelyn klampade in.
- HERREGUD!!! Jag var så orolig! Du har inte svarat på mobilen och jag...jag...jag trodde du också..., Sen brast hon ut i gråt. Jag släppte mätaren och torkade bort limmet från mina händer. Jag korsade det stora garaget och slog armarna om Evelyn. Evy ryckte till som om jag hadde stuckit henne med en kniv. Hon la en hand på mitt revben och jag hoppade ifrån henne men det var alledes försent. Evy spärrade upp sina tungt sminkade ögon och gapade.
- Herregud gumman! Du har inte...
-...ätit på en vecka? Nej det har jag inte för jag har panik slaget försökt rädda denna bil! Forstatte jag hennes mening. Evy nickade och drog med mig ut. Hon letade fram två öl. Hon gav mig den andra och kravlade sig upp på huven till sin bil.
- Minns du när vi stod och dansade på den här bilen? Jag skrattade lite vid minnet och öppnade burken.
- Haha, Dave som spydde över hela baksätet, minns du det? Jag skrattade och tog en klunk av ölen och fnissade så kraftigt att jag fick spotta ut den på marken igen.
- Eller när min klack gick igenom huven!? Nu vek sig Evelyn av skratt. Hon spillde ut hälften av sin öl på marken vilket fick oss båda att skratta ännu mer. Vårat skratt var befriande och glatt, rakt ut i den tysta och dystra sommar kvällen i San Diego.
- Åh! Skrek Evelyn och hoppade ner från huven och sjöng högt till låten och gick för att höjja den på radion. Evelyn började dansa och jag var tillräckligt påverkad av all alkohol för att vara kapabel nog att dansa med henne.

*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja du, bloggen. Mycket har hänt sedan år 2012 (tror jag att det var..) men nu... går vi skillda vägar. Vet inte hur många gånger jag bara hammrat ner fingrarna ner i tangenterna med tårarna strömmandes ner för kinder. Jag vet inte heller hur många...

Yes, hello. Please help me. Mina ridande vänner, nej men asså. *suck* Ni som verkligen rider hästar. Nivet, de som säger gnägg. ANYWAAAYS, barbacka sadlar /bomlösa sadlar i typ western stil. Vet ni vars man kan få tag i en sån? Typ 500kr... ? ...

Du drömmer om kärlek, din dumma jävla idiot. Det kommer att komma, sure, men hen kommer inte komma flygandes i och med att du lämnat Villis. Det kommer att komma MÅNGA fler tårfyllda och kalla nätter där det finns absolut INGEN att krypa tätt inti...

Rosor är röda, Violer är viol, Clara är sjuk, Jag är likaså. ...

Din jävel, du är sjuk och jag är ensam. VÄNTA! JAG HAR DET HÄR!! Rosor är röda, Violer är viol, Du är sjuk, Världen är grå. I made a FUCKING POEM FOR YOU MY DEAR LADY!! Kram och krya på dig, din lilla svamp. ...